Förstörd

Det fanns en tid när folk bad mig och råd så svarade jag att jag hellre hoppade utan att veta hur jag skulle landa och tog smällen sen. Jag vågade chansa, jag vågade kasta mig in i saker utan att tänka mig två gånger om. Jag levde för stunden.
Idag så kom jag på mig själv med att inte ens vilja hoppa, jag varken vågar eller vill. Det känns bara som en fruktansvärt dum sak att göra.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0