we've alle been here

så första helt ensamma stunden sen dumpningen. Känner mig rätt tom faktiskt. Som att jag inte vet vad jag tycker. Visst brister en så står det tusen åter, men sen kan man dumma sig o säga att man bara vill ha en på 1000. Fast så är det inte, för just nu vill jag inte ha nån på 10 miljarder. alltså ingen alls.

Mitt i detta inlägget fick jag ett samtal. Där man får höra att han samma kväll som han dumpat mig varit ute, men då lagt fram det hela på ett sådant sätt att det skulle varit jag som dumpat han. Så länge var man värd att sörjas.
Jag har inget mer att säga än att jag inte dumpade han.

sanning varar längst och jag vill inte vara besviken mer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0