.

är det bara jag som längtar till tiden då man har en ring på sitt finger? tiden då man vet var man har varandra. tiden då man slipper oroa sig hela tiden. tiden då man vet att han gillar en, tiden då killarna äntligen vuxit upp.
jag är över den perioden då man spelar, men eftersom alla killar i vår ålder inte är det, så hålls vi med kvar där.
även om man inte vill spela spelet så blir man ändå tvingad till det. om man skulle lagt alla korten på bordet och baar sagt "hey jag gillar dej och jag tror att vi hade passat bra som pojkvänn och flickvän" då skulle dom flesta killarna lägga benen på ryggen. det skulle bli för mycket press. men alltså vi vill faktiskt inte gifta oss med er, vi vill bara dejta er ett tag. så därför så måste vi också hålla på och vämta en timme innan vi svarar på sms. allt är ert fel bara så ni vet.

jaja män är dumma i huvudet. det vet vi alla. men tills vi har utrotat alla män så får vi väl stå ut antar jag