.

missförstånd, bråk ocg dylikt har jag väldigt svårt att hantera smidigt, antingen skrattar jag, låtsas som ingenting eller säger rakt ut utan krusiduller vad det handlar om.
Jag är tydligen lätt att missförstå, hur de nu kan komma sig. Blir jag lättare att förstå om jag pratar med svåra ord och långa meningar?.
Jag är lite hipp som happ. Gör ingen stor grej av saker, men gillar att jävlas. Att provocera fram negativa reaktioner är jag expert på, men det finns en baktanke, ja vill veta vad människan är kapabel till. Folk som skriker och får snedamp är inga som stannar i mitt liv alltförlänge.
Jag tycker inte det är intressant och spännande med folk som drar ut på saker eller som inte säger va de vill ha sagt, utan försöker säga det på andra sätt. Jag förstår oftast men jag tycker folk ska lära sig raka rör så jag spelar blond tills dom säger som det är.
De säger att den rätta alltid kommer såsmåningom, tänk om han blir påkörd av en buss då? just det...! alla ska alltid va tröstande med det, men när man inte behöver bli tröstad låter det bara dumt.
Det är ett jävla anama i mig, jag kan spela spelet, samtidigt som jag gärna byter ut ett par regler innan jag går i mål.

Den intressanta frågan: Hur har jag blivit sånhär?
Pga män? nej det vore att ge dom en komplimang, jag höjer ögonbrynen och konstaterar att jag inte bryr mig.